Snabba skift i trovärdighet för ett eller flera länder ger näring till destabiliserande kapitalkrafter som kan sätta ekonomiska och finansiella system i gungning. I slutet av veckan träffas EU:s stats- och regeringschefer för att lägga sista handen vid bland annat den krismekanism som i dag, och bortom 2013, ska rädda eurostater som inte får tillgång till kapital till rimlig kostnad. I utbyte får eurozonens kapitalstarka ekonomier (läs: Tyskland) genom den så kallade ”Europakten” ökad insyn i, och utökad samordning av, den ekonomiska politiken kring konkurrenskraft och konvergens för enskilda länder. Men ärligt talat är det löst hållna regelverk och övervakningssystem.
Intensiv jakt på billigt kapital
Internationella valutafonden IMF:s prognoser visar att utvecklade länders offentliga skuld 2011, i genomsnitt, kommer att överstiga 100 procent av BNP. Det är den högsta nivån sedan slutet av andra världskriget. Frånvaro av uthållig skuldsanering kan, enligt IMF, göra att långräntenivån pressas upp med så mycket som 1-1,5 procentenheter. Det slår mot den ekonomiska tillväxten. Jakten på billigt kapital kommer att vara intensiv de närmaste åren.
Skuldsatta nationer som t ex USA och Spanien följer med stort intresse utvecklingen i de länder där varje år enorma överskott skapas av spar- och investeringskapital. SEB-be-räkningar visar att av en totalt globalt sparad symbolisk hundralapp kom för 2010 20 procent av investeringskapitalet från Kina, 15 procent från Tyskland och 12 procent från Japan. Det är tre länder som i dag, och framöver, står inför utmaningen att rätt hantera sin växande förmögenhet.
Feltänkt oro för Japans roll som global finansiär
Japans humanitära, miljömässiga och ekonomiska katastrof efter jordbävningen och tsunamin, vilken fortfarande är svår att överblicka, kommer att sätta avtryck för framtiden. I egenskap av världens tredje största kapitalexportör finns en oro för att Japan dels upphör som global finansiär, dels säljer av sina tidigare gjorda utlandsinvesteringar, som uppgår till 7 100 miljarder dollar, för att finansiera landets återuppbyggnad.
Oron är överdriven och analysen feltänkt. Låt oss först granska lite statistik. Japans nettofordran på omvärlden, den största i världen, uppgår i dag till ca 3 500 miljarder dollar. Av landets samlade totala utlandstillgångar utgör ca 65 procent räntepapper, aktier och lån, tillgångar som lätt kan avvecklas. Merparten av värdepappersinnehavet (32 procent; 2009) återfinns i USA, följt av Caymanöarna (14 procent) och Tyskland (7 procent). Japan äger svenska aktier och räntepapper för ca 35 miljarder dollar.
När, och om, kapital återvänder till Japan – det är en tidsmässigt ganska utdragen process – kommer yenen att stärkas. Det skulle inte vara optimalt för Japans ekonomi, den tredje största i världen, som nu behöver hjälp att återfå tillväxtkraft. Och det ligger i världens intresse att så sker. Därför kommer Japan att med G20-stöd kunna fortsätta intervenera och köpa inkommande utländsk valuta och samtidigt sälja yen. Bank of Japan behöver därefter investera sitt valutaöverskott på utländska kapitalmarknader, vilket återför det kapital som eventuellt tidigare dragits tillbaka från t ex den globala räntemarknaden.
Vid ett tidsmässigt utdraget katastrofförlopp ökar risken för att Japan inte kan förbli världens årligen tredje största kapitalexportör. Återuppbyggnaden kräver inhemskt investeringskapital och import av varor. Men det innebär att andra länders exportmöjligheter ökar, vilket kan minska bland annat underskottsländernas finansieringsbehov. Erfarenheten från tidigare katastrofer visar att sannolikheten för stora återflöden av kapital till Japan är ganska begränsad.
Kina och Tyskland kvarstår som största kapitalexportörer
I världens blickfång står förstås också Kinas roll som världens största kapitalexportör. Den är både imponerande och försiktigt skrämmande. Centralbankens valutareserv uppgår till 2 800 miljarder dollar. Våra beräkningar visar att reserven kan öka med ytterligare 2 000 miljarder dollar de närmaste fem åren till knappt 5 000 miljarder dollar. Det motsvarar 7,5 gånger Stockholmsbörsens totala marknadsvärde.
Kina stod 2010 för ca 20 procent av världens totala potentiella investeringskapital. Den andelen kommer att stiga betydligt framöver. Vår prognos visar att om fem år kommer Kina att svara för hela 40 procent (775 miljarder dollar) av världens samlade spar- och investeringskapital. Det är en prognos som inbegriper att den kinesiska yuanen ska fortsätta att stärkas och att rebalanseringen av ekonomin fortskrider. Kinas preferenser för olika tillgångsslag och landets riskanalyser och avkastningsbedömningar blir således en allt viktigare faktor att räkna med framöver.
Tysklands position som världens näst största kapitalexportör 2010 (en position som landet enligt vår prognos kommer att behålla de närmaste fem åren) är bara en i raden av bekräftelser på att den ekonomiska, finansiella och politiska tyngdpunkten i eurozonen och Europa alltmer – och i viss mån ofrivilligt – förskjuts mot Berlin. Tyskland är inte berett att vidta åtgärder för att minska obalanserna. Politiker och bedömare menar att det kapitalöverskott som Tysk-land nu uppvisar är ett resultat av hårt effektivitetsarbete som genomförts det senaste 10-15 åren och att det inte är något större problem att Tysklands nettofordran på omvärlden nu byggs upp i en snabb takt. Likväl är obalanserna i eurozonen – på samma sätt som när det gäller de globala obalanserna – ett tecken på underliggande strukturella olikheter som skapar spänningar och vid oro kan skapa destabiliserande kapitalflöden och varierande räntenivåer också inom en valutaunion.
De globala obalanserna och den höga skuldsättningen gör att länders ömsesidiga beroendeförhållande till varandra ökar mycket snabbt, men inte på ett önskvärt sätt. Internationellt samarbete försvåras om länder inte deltar på någorlunda likvärdiga villkor eller brister finns i insikten om problemläget och nödvändigheten av ansvarstagande som följer för länder som får ett allt större inflytande på den ekonomiska utvecklingen. Det gäller Kina, Tyskland och fortfarande även Japan.