Börsturbulensen fortsätter och på torsdagen skedde ett nytt stort ras på världens börser, Stockholmsbörsen föll till exempel med 6,2 procent. Vi ställer frågan till SEB:s prognoschef Håkan Frisén; hur länge kan det fortsätta?
– Det som kan lugna ner marknaderna är för det första att det kommer lite stabilare konjunktursignaler framförallt från USA som visar att den värsta konjunkturoron är överdriven. Vi har sett blandade signaler. Generellt har förtroendeindikatorer rasat, men faktiska hårddata visat på en viss stanilitet som inte stöd för en recession. Ifall vi fortsätter att få sådana signaler är det en viktig nedlugnande faktor.
– På den politiska fronten är det fortfarande en viss sommarstiltje i Europa. Men om de politiska ledarna under september kan komma med tydliga, samordnade signaler så vore det mycket positivt.
Har marknaden rätt?
– Räntemarknaden förväntar sig att centralbankerna ska använda sig av räntepolitiken fullt ut och avstå från de tidigare planerade räntehöjningarna och eventuellt bidra med räntesänkningar i de länder man har sådant utrymme.
– Börsnedgången är delvis en motiverad konsekvens av nedjusterade tillväxtförväntningar. Men sedan signalerar börsen också att det finns en recessionsrisk. Det gör det förvisso, men de allra flesta bedömare tror ändå inte på det, utan på att det blir en avmattning i konjunkturen, men ingen recession.
– Det är viktigt att inte kreditgivningen till industriföretagen i USA och Europas försvåras på ett sätt som fördjupar den reala nedgången, men där har centralbankerna lärt sig läxan från finanskrisen och kommer att göra allt för att undvika en förlamning av världshandeln.
Vad är hönan eller ägget i utvecklingen?
– Efter de olika chockerna under våren med exempelvis skenande råvarupriser och katastrofen i Japan, så var världsekonomin i ett skört läge. När det sedan visade sig att Europas politiker inte har någon samordnad och tydlig strategi för att lösa skuldproblematiken, samtidigt som det finns en så stor spricka mellan de två politiska partierna i USA, så räckte det för att skapa denna oro eftersom världsekonomin redan befann sig i ett så osäkert läge.
– Det som händer nu är delvis en motiverad omställning av konjunkturförväntningarna, men det är viktigt att göra allt för att undvika att den finansiella paniken smittar av sig på den reala ekonomin. Centralbanker och regeringar har visserligen inte lika mycket manöverutrymme som tidigare, men det finns ändå stora möjligheter att förstärka förtroendet och visa att man har en hållbar strategi för utvecklingen på sikt när det gäller såväl finans- och penningpolitik som det finansiella systemets funktionssätt.